jennyvikstrom

Efter att ha varit totaldäckad av en förkylning är jag äntligen någorlunda pigg.

I lördags vankades det Fabriquefest, mycket trevligt. Väldigt bra mat!

 

Alla visningar av lägenheten är förbi och den 7 april är det dags för de nya ägarna att flytta in.

Det känns lite sorgligt, den här lägenheten har funnits hela mitt liv och helt plötsligt kommer vi inte ha tillgång till den längre. 

 

 

Min tavla har kommit! Ska snart vandra iväg för att hämta den, sedan vidare mot apoteket, tänkte köpa D-vitamin för att se om det gör mig piggare.. Sen jobb! 

 

 

Den tionde januari fyllde jag år. Mina föräldrar var jätteförkylda så jag fick en slant på kontot och en hälsning som löd nu kan du köpa den där tavlan du vill ha. Jag blev otroligt glad, skyndade iväg till NK och upptäcker att tavlan är slut. När jag kommer hem klickar jag in mig på artilleriets hemsida, även där är den slut. Och på Länna möbler. 

 

Men nu, efter lite letande har jag lyckats klicka hem en! Så glad!

 

Har blivit sjuk. Inte lite sjuk heller utan väldigt sjuk. Igår morse, trodde jag att jag skulle klara mig med lite alvedon så var inställd på att jag skulle öpnna på jobbet i morse som någon superhero. Igårkväll trodde jag att förkylnigen skulle ta död på mig. Jag har sovit i tolv timmar inatt, tolv timmar! Vet inte när det hände senast. Så inget jobb.

 

Nu ska jag fortsätta vitaminboosta min kropp. Läsa plaza interiör och dricka upp kaffet. 

 

Nu finns fina tvåan på hemnet. Sorgligt värre.

Jag är en sådan person som, när jag är trött på livet jag lever just nu, sätter saxen i håret. När jag känner att jag vill göra något nytt med barret så vet jag att jag inte är riktigt nöjd för tillfället. Oftast slutar det med att jag kapar två-tre dm och springer runt i en page tills det växer ut och så börjar det om. Så inte speciellt vågade förändringar men ändå något. (En gång färgade jag håret brunt, aldrig mer. Mamma grät.)

Nu är jag inne på dessa banor igen. Att sätta saxen i håret alltså. 

 

För några dagar sedan, när jag satt och stressade, grubblade, fällde en tår, sprang fram och tillbaka i lägenheten för att försöka gömma de sista överflödiga sakerna i mitt hem inför fotografering av min lägenhet så tänkte jag om. Istället för att låta den här bostadsfrågan som för tillfället är mycket oklar äta upp mig, så ska jag från och med tjugoåttonde februari, när jag inte längre kan husera i denna fantastiska lya, börja mitt nya liv. Kul va?

Jag vet inte riktigt vad det här nya livet ska innehålla. Förmodligen kommer de se rätt lika ut som nu. MEN, jag ska lägga mer tid på mig själv. Både mitt yttre och mitt inre. 

 

Jag tror att jag ska tjuvstarta lite, med att kapa några strån på huvudet, men inte många.