22 okt
Placerad i soffan framför Hollywood fruarna. Ganska roande program.
Har nyligen vinkat av Jennie som varit gör och fikat. Så länge sedan vi sågs, hade en hel del att prata om!
Men nu är hon iaf tillbaka i Sverige för att stanna så kommer inte ta lika lång tid tills vi ses nästa gång.
I lördags gick flyttlasset till Kungsholmen. Det mesta är klart, bara småfix kvar!
16 okt
Vi lider av något som kallas separationsångest.
Kollektivet är nu ett minne.
Men ett jäkla trevligt sådant!
Andrea la upp den här igår. Då blev man lite ledsen.
8 okt
Ska strax vinka hej då till britta som spenderat natten här.
Rörmokaren huserar i köket.
Andrea är rastlös så snart ska vi möta upp Amanda och theo. Hälsa på syrran på jobbet och sen vandra lite på stan.
Japp. Så är det!
4 okt
VI
Det här är historien om Ida och Krister. Det handlar om en relation som går åt helvete. De älskar varandra men lyckas kväva relationen långsamt tills inget syre finns kvar och de hamnat i en oundviklig återvändsgränd.
En bra film som visar hur vissa personer kan påverkas av sin partner. Hur hjärntvättade och psykiskt misshandlad man kan bli. Känner mig lite sänkt och upprörd nu över hur det verkligen kan se ut.
MEN något annat som också gör mig upprörd är beskrivningen av filmen.
"Det handlar om en relation som går åt helvete. De älskar varandra men lyckas kväva relationen långsamt till inget syre finns kvar...."
Ja, visst de älskar varandra. (Efter ett tag vågar hon ju liksom inget annat.) MEN, de lyckas inte kväva relationen tillsammans. Han trycker ner all skit han kan få tag på och lite därtill långt ner i hennes hals. Där har vi kvävningen gott folk.
MVH
Upprörd tjej.
1 okt
Jaha, då har vi gått in i månad 10.
Om två månader så har jag bott i Stockholm i ett år! All tid rusar förbi!
Just nu befinner jag mig i solna centrum och väntar på en jobbintervju, spännande! Men mest av allt roligt!
(Att ta mig ner till den blå linjens tåg var en förvirrande upplevelse)
Förkylningen sitter i fortfarande, är nu inne på min tredje vecka av förkylning..
Idag började jag också nedräkningen för min flytt till Kungsholmen. Och med tanke på hur fort hela året har gått så borde nog dessa 17 dagar rusa förbi.