jennyvikstrom

Jag är en sådan person som, när jag är trött på livet jag lever just nu, sätter saxen i håret. När jag känner att jag vill göra något nytt med barret så vet jag att jag inte är riktigt nöjd för tillfället. Oftast slutar det med att jag kapar två-tre dm och springer runt i en page tills det växer ut och så börjar det om. Så inte speciellt vågade förändringar men ändå något. (En gång färgade jag håret brunt, aldrig mer. Mamma grät.)

Nu är jag inne på dessa banor igen. Att sätta saxen i håret alltså. 

 

För några dagar sedan, när jag satt och stressade, grubblade, fällde en tår, sprang fram och tillbaka i lägenheten för att försöka gömma de sista överflödiga sakerna i mitt hem inför fotografering av min lägenhet så tänkte jag om. Istället för att låta den här bostadsfrågan som för tillfället är mycket oklar äta upp mig, så ska jag från och med tjugoåttonde februari, när jag inte längre kan husera i denna fantastiska lya, börja mitt nya liv. Kul va?

Jag vet inte riktigt vad det här nya livet ska innehålla. Förmodligen kommer de se rätt lika ut som nu. MEN, jag ska lägga mer tid på mig själv. Både mitt yttre och mitt inre. 

 

Jag tror att jag ska tjuvstarta lite, med att kapa några strån på huvudet, men inte många.