2 jan
Kommenterade just en kär väns blogg. En vän som har hemlängtan nu när han återvänt till Göteborg dit han flyttade för lite mer än en månad sedan.
Jag börjar få separations ångest. Att lämna hålan som man oftast gnällt över att den varit för liten, känns plötsligt väldigt jobbigt. Den känns mycket större än vad den någonsin gjort tidigare! Trots att det är ynka fem månader jag ska spendera i skolan får jag ångest.
Självklart ser jag fram emot detta väldigt mycket, samtidigt kan jag inte undgå klumpen i magen som så väl påminner mig om att det inte kommer ta mig fem min att ta mig till mina vänner.
Igår var en ganska blödig dag för många av mina nära. Alla led av någon slags separationsångest. Trots att man vet att man kommer ses igen. Som så många gånger förut!
Julhelgen och nyårs helgen och alla dagar runtom dessa har varit så bra. Jag har fått umgåtts med de bästa människorna jag vet och jag tror att det gör så att det blivit mer svårt att packa ihop flyttlasset.
Men, för att inte göra detta till det mest deppiga inlägget på väldigt länge.. jag ser fram emot nya tider, en annan vardag än den jag haft väldigt länge, jag ska bli sambo med två vänner som jag känt i en evighet, jag ska utbilda mig till något jag verkligen velat länge, jag flyttar till en stad där jag har en massa kompisar och alfta finns alltid kvar.